KAN HÄNDA ATT JAG STANNAR KVAR MEN DET VORE INTE DETSAMMA SOM ATT VARA "KVAR"
Jag känner mig en aning taggad. På ett kanske, kanske, kanske....men inte för mig alltså. Och när man förväntar sig saker så blir det aldrig så, det vet vi, men trots det blir det att man hoppas lite. Och när "jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din" spelas på spottan vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
DON´T SAY OH WELL
Direkt efter P&L åkte jag och T till Paris som sagt. Trötta och frustrerade. Nu så här efteråt borde vi kanske uppskattat tiden där lite mer. Sista kvällen, sitta på en bar och dricka cola och dela ut poäng var nog det finaste.
På flyget.
Första dagen. Varmaste och soligaste dagen på resan. Då passade vi på att hänga i denna fina park.
Här hängde vi, lyssnade på svensk musik och åt jordgubbar.
Avslutade dagen med detta. Det var gott men ändå inte vad man förväntat sig.
Nästa dag begav jag mig till Louvren helt på egen hand.
Kön in, jag var visst inte ensam med att bege mig dit tidigt tidigt..
Hittade självutlösaren på kameran och var inte sen med att använda den. Folk kollade dock lite konstigt på mig...
Mötte upp T några timmar senare och åt en sen frukost som blev mer som en lunch.
Resten av dagen ägnades åt shopping och avslutades med världens bästa yougurtglass med färska bär. Himelskt!
Dagen därpå begav vi oss till Sacre Coeur för en obligatorisk crepe och trapphäng. Vädret var dock sådär.
Satte oss på ett café med en underbar utsikt. Där satt vi och läste en stund och drack te.
En dag satte vi oss på baren La Perle och jag drack vin medan T tog te. Spanade gjorde vi också och det var rätt mycket flashigt folk som satt där. Vi förbannade oss över att vi var sjuka, annars hade vi kunnat sitta där och dricka billigt vin hela dagen.
Senare på kvällen tog vi en falafel på Le Marais. Godaste falafeln någonsin.
På en bro nära latinkvarteren. Hela bron var fylld med detta, romantiskt eller vad?
Sista dagen åkte vi till Eiffeltornet och hade en liten fotosession.
På kvällen satte vi oss på en restaurang och åt fin crepes. Fanns crepes i alla dess former. Vi tog med nutella, det enda rätta ;)
Efter mycket letande hittade vi ett ledigt bord på en uteservering där utsikten var fin fin och stämningen party.
Vi satt där så länge vi kunde men sedan var vi tvugna att bege oss då vi skulle åka tidigt på morgonen nästa dag och vi hade inte packat. Bäst var det i alla fall och just där och då ville vi inte åka hem.
THERE´S NOTHING WORSE THAN WAITING ON THE PHONE
Palla spelet. Palla väntandet. Ibland känns det så. Att man bara vill skita i allt det. Sedan kan jag sitta och skratta åt mig själv för att jag ens bryr mig. Läste häromdagen i en bok att man först måste tycka om sig själv innan man kan tycka om någon annan. T har även försökt tala om detta för mig. Kloka ord som sagt.
VIRRVARR OCH JAG VET INTE VAD
Pust. Så känns det precis nu. Hemma efter två veckors underbart flängande och allt känns som ett enda blurr. Ett fint blurr men inte desto mindre ett blurr. Kanske ska börja med P&L bilder. Så får det bli.
Dessvärre blev det inte fler bilder än så här då kameran fick stanna i bilen sista dagen. Jag hade på tok för mycket att tänka på och spana på och dansa till. Håkan var kanske det finaste. Fast inte lika fint som i slottsskogsvallen kom jag och T överens om. Efter en intensiv vecka i Borlänge begav vi oss hemåt och packade om och åkte till Paris. Det var galet. Mitt i allt detta blev jag sjuk, igen (eller har jag kanske aldrig blivit frisk?). Är alltså inne på min sjätte vecka som sjukling och börjar vänja mig vid det. Identifiera mig med det. Whiskeyrösten är dock inte kvar och den saknar jag kanske mest. Bilder togs givetvis i Paris också fast det sätter jag inte upp nu.
Bäst idag - finaste syrran kom förbi med munkar direktimporterade från finland som min mor hade inhandlat till mig. Behöver jag ens skriva att jag slukade båda två på fem röda?
Åkte dit med syrran, hennes vän och T.
Ett misslyckat försök till att fota Borlängeskylten, jag var helt enkelt inte tillräckligt snabb.
Vi fick våra band och det tog vi självklart kort på!
Första konserten - Anttila. Den var kort men fin, killen är helt skev.
Vi passade på att vila i gräset också mellan alla konserter.
VI KÖADE hela hela tiden. Det tog aldrig slut.
T och jag dansade till Karl X Johan och lärde oss de ultimata dansmovesen.
Vi satt på våra solstolar och drack vin och blåste bubblor. Så här i efterhand inser jag nog hur fint det var.
Vi svettades på konserter. Lyckorus gång på gång.
Tvingade dessa tjejer att äta.
Serenades. Tyckte alla låtar var bra typ, fint att de hade med stråk.
Lykke li var inte mer än bra. Godkänd. Trumma kunde hon.
Piss of Leon var helt klart ett bottennapp som recensenten skrev.
I Blame Coco var nog coolaste kvinnan där. Förvånansvärt liten var hon.
Tmbuktu. Fick besök av Albin Gromer och gjorde mig väldigt pepp.
Movits! Det svängde och ännu mera när de fick finbesök som de själva sade.
Dessvärre blev det inte fler bilder än så här då kameran fick stanna i bilen sista dagen. Jag hade på tok för mycket att tänka på och spana på och dansa till. Håkan var kanske det finaste. Fast inte lika fint som i slottsskogsvallen kom jag och T överens om. Efter en intensiv vecka i Borlänge begav vi oss hemåt och packade om och åkte till Paris. Det var galet. Mitt i allt detta blev jag sjuk, igen (eller har jag kanske aldrig blivit frisk?). Är alltså inne på min sjätte vecka som sjukling och börjar vänja mig vid det. Identifiera mig med det. Whiskeyrösten är dock inte kvar och den saknar jag kanske mest. Bilder togs givetvis i Paris också fast det sätter jag inte upp nu.
Bäst idag - finaste syrran kom förbi med munkar direktimporterade från finland som min mor hade inhandlat till mig. Behöver jag ens skriva att jag slukade båda två på fem röda?
