VIRRVARR OCH JAG VET INTE VAD
Pust. Så känns det precis nu. Hemma efter två veckors underbart flängande och allt känns som ett enda blurr. Ett fint blurr men inte desto mindre ett blurr. Kanske ska börja med P&L bilder. Så får det bli.
Dessvärre blev det inte fler bilder än så här då kameran fick stanna i bilen sista dagen. Jag hade på tok för mycket att tänka på och spana på och dansa till. Håkan var kanske det finaste. Fast inte lika fint som i slottsskogsvallen kom jag och T överens om. Efter en intensiv vecka i Borlänge begav vi oss hemåt och packade om och åkte till Paris. Det var galet. Mitt i allt detta blev jag sjuk, igen (eller har jag kanske aldrig blivit frisk?). Är alltså inne på min sjätte vecka som sjukling och börjar vänja mig vid det. Identifiera mig med det. Whiskeyrösten är dock inte kvar och den saknar jag kanske mest. Bilder togs givetvis i Paris också fast det sätter jag inte upp nu.
Bäst idag - finaste syrran kom förbi med munkar direktimporterade från finland som min mor hade inhandlat till mig. Behöver jag ens skriva att jag slukade båda två på fem röda?
Åkte dit med syrran, hennes vän och T.
Ett misslyckat försök till att fota Borlängeskylten, jag var helt enkelt inte tillräckligt snabb.
Vi fick våra band och det tog vi självklart kort på!
Första konserten - Anttila. Den var kort men fin, killen är helt skev.
Vi passade på att vila i gräset också mellan alla konserter.
VI KÖADE hela hela tiden. Det tog aldrig slut.
T och jag dansade till Karl X Johan och lärde oss de ultimata dansmovesen.
Vi satt på våra solstolar och drack vin och blåste bubblor. Så här i efterhand inser jag nog hur fint det var.
Vi svettades på konserter. Lyckorus gång på gång.
Tvingade dessa tjejer att äta.
Serenades. Tyckte alla låtar var bra typ, fint att de hade med stråk.
Lykke li var inte mer än bra. Godkänd. Trumma kunde hon.
Piss of Leon var helt klart ett bottennapp som recensenten skrev.
I Blame Coco var nog coolaste kvinnan där. Förvånansvärt liten var hon.
Tmbuktu. Fick besök av Albin Gromer och gjorde mig väldigt pepp.
Movits! Det svängde och ännu mera när de fick finbesök som de själva sade.
Dessvärre blev det inte fler bilder än så här då kameran fick stanna i bilen sista dagen. Jag hade på tok för mycket att tänka på och spana på och dansa till. Håkan var kanske det finaste. Fast inte lika fint som i slottsskogsvallen kom jag och T överens om. Efter en intensiv vecka i Borlänge begav vi oss hemåt och packade om och åkte till Paris. Det var galet. Mitt i allt detta blev jag sjuk, igen (eller har jag kanske aldrig blivit frisk?). Är alltså inne på min sjätte vecka som sjukling och börjar vänja mig vid det. Identifiera mig med det. Whiskeyrösten är dock inte kvar och den saknar jag kanske mest. Bilder togs givetvis i Paris också fast det sätter jag inte upp nu.
Bäst idag - finaste syrran kom förbi med munkar direktimporterade från finland som min mor hade inhandlat till mig. Behöver jag ens skriva att jag slukade båda två på fem röda?
Kommentarer
Postat av: ida
ÅH, allt låter underbart!
förstår dig med munkarna.. haha!
Trackback
