NÅTT ANNAT ÄN DET HÄR

Det är läskigt när man kommer till den där insikten att så måste det vara. Att inse något men samtidigt inte göra något åt saken, snarare omfamna det.

Bekräftelse är väl ett problem. Jag förstår strävan efter det, känner igen det alltför väl. Att känna sig ensam fast man vet att man inte är det. Att bara dra sig tillbaka, isolera sig och inte synas. Sedan när man känner sig färdig är man ändå inte nöjd. Och ändå vill man gå den vägen igen, fast man vet vart den leder, för just den där jädra bekräftelsen. Det sista man behöver men oundvikligt som tusan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0