IBLAND SÅ VILL MAN BARA SVÄRA
I STILL REMEMBER HOW IT ALL CHANGED
Har svårt att tänka rationellt. Jag går på känsla. Oftast känner jag på tok för mycket men som en fin vän sade - var glad att du känner något överhuvudtaget. Dem orden var kanske precis vad jag behövde höra.
WHERE IS MY MIND?
Klart man lever. Något annat vore ju helt uppåt väggarna. Fast ont gör det. Men klart man lever....
JAG SKA DANSA FASTÄN
Och bara stirra på den där jädra saken så att ögonen gör ont är allt jag kan göra just nu. Det och dansa, puffra, prata med massa okända, komma hem klockan sex på morgonen och sitta med fina vänner inomhus halva dagen.
I SET THE WORLD ON FIRE
Mycket kul och lite ledsamt. Det börjar kännas nu, börjar sjunka in. När man ska ge den där sista kramen på gud vet hur länge, då känns det. "Gå iväg nu innan någon av oss börjar gråta" är det enda som går att säga för man kan ju inte gråta. Men höras kommer man ju göra, eller hur (S)? Även fast man bor några hundratalsmiljonerbiljoner mil ifrån varandra. Försöker i alla fall fylla de sista få dagarna med massa fint.
DON'T LISTEN TO A WORD I SAY, THE SCREAMS ALL SOUND THE SAME
Vakna på morgonen med en tom känsla ledde till ett spontansms till Madde med frågan "ska vi ut?". Och då är det himla fint att hon också ville, fast hon skulle jobba och allt. Så då tog jag bussen till götet och drack vin på en onsdag. Just precis vad som behövdes.
