come with me

Hej och hå. Nu är jag och Elin i Kuala Lumpur. Det går undan. Men först mellanlandade vi alltså i Krabi innan vi begav oss till Malaysia.

Krabi var just en mellanlandning. Höjdpunkten var när jag åt en donut och när elin storgrät efter att ha ätit grön curry. Men finast var när den gamla kvinnan på vårat boende, med haltande gång och knappt några tänder kvar, ville bjuda oss på ruttna bananer. Tack men nej tack sade vi. Sedan bjöd de oss på kex. Givmilda människor i Thailand.

Efter en natt i Krabi begav vi oss alltså till Langkawi med bil och båt. Tid och det logiska är inget som de är bra på i Thailand. Under våran resa till hamnen fick vi byta färdmedel 4 gånger. Vänta cirka 15-30 min på varenda plats utan att ha någon aning om vart vi var eller hur länge vi egentligen skulle få vänta. Och att få en förklaring på engelska var det liksom inte ens tal om. Men det var lite charmigt så dära, man kunde inte annat än skratta. 

På färjan träffade vi ett svenskt par. På någon av våra 4 byten med bil hade vi sett paret, men inte pratat med dem. Vi bytte inte nummer eller så, men vi skulle till samma del av ön så kanske kanske att vi skulle stöta på dem igen. Det gjorde vi redan första dagen på stranden och efter det så hängde vi mest hela tiden. Åkte linbana, gick på Underwaterworld och fiskspa. Ligga på stranden hann vi inte riktigt med, då det var så mycket annat som skulle göras, men det var fint att inte bara steka.


Vårat boende på Krabi, den gamla damen ligger och vilar i soffan till vänster



Lycklig!!

Elin och jag i tuk-tuk (fjärde och sista färdmedlet) till hamnen


Hotellet i Langkawi som såg rätt fint ut utanpå


Elin och det svenska paret. Precis köpt biljetter till Cable car


Sätta sig i buren och vara så jädra nervös


Så här och lite högre åkte vi

Lite läskigt var det men vi överlevde


Elin och jag är alltså i Kuala Lumpur men beger oss till Singapore imorgon (eller på morgonen för oss). Bilder från KL visar jag i nästa inlägg.