VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER
Mycket har hänt med ändå inte. Ett litet bildregn kanske vore pepp så här en lördag när man vaknat kallsvettig och förstått att det bara var en dröm men ändå så blir man så jädrans påverkad. Då är det fint att man kan ringa en vän.
9:e september
Oj ens lilla kusin fyllde 18 och kändes helt plötsligt stor stor stor.
En av de coolaste jag känner.
11:e september
Hejdå-middag för fina Linnea som tog sitt pick och pack och flyttade till London.
Vi spelade "Utan tvekan" och åt glace au fou. Fin kväll!
22:e september
Storasysters fastmän blev ett år äldre och det firades med familjehäng och lite dans och massa massa god mat.
23:e september
Fredag och middagsbjudning hos snygga Tove med underbar mat och så där lagom sött vin.
Blev att vi spelade "Utan tvekan" igen, fast nu med nytt häng. Och mer vin och tjöt om resor och lite sådant. Kvällen avlsutade med att vi missade bussen, fick vandra ner till stan, stod i kö för att köpa korv och få höra att "jaha du kommer inte härifrån, du kommer från Norge!". Den hade jag inte hört förut.
24:e september
Så blev det lördag och Elin fyllde 20.
Hon fick blåsa ut ljus och äta tårta.
Hipp hipp hurra!
Fint beösk från göteborg hade vi också. Och en ny/gammal vän som snart åker iväg och är borta hela 99 dagar.
Och sedan en suddig bild vid spegeln och stress till bussen och massa dans med märkligt folk.
Idag blir det kalas med bästa släkten. Mitt kusinbarn är en stor pojke nu. Och så längtar jag efter T så kvällens finaste blir nog att träffa henne. Hej!
NÅTT ANNAT ÄN DET HÄR
Det är läskigt när man kommer till den där insikten att så måste det vara. Att inse något men samtidigt inte göra något åt saken, snarare omfamna det.
Bekräftelse är väl ett problem. Jag förstår strävan efter det, känner igen det alltför väl. Att känna sig ensam fast man vet att man inte är det. Att bara dra sig tillbaka, isolera sig och inte synas. Sedan när man känner sig färdig är man ändå inte nöjd. Och ändå vill man gå den vägen igen, fast man vet vart den leder, för just den där jädra bekräftelsen. Det sista man behöver men oundvikligt som tusan.
ALDRIG ALDRIG ENSAM
Håkan igår var magisk. Lämnade kameran hemma och dansade obehindrat!
SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA MED VARANN
Jag har tagit tag i saker. Pluggat som tusan. Funnit det intressant. Jag vet inte om det jag skriver och tycker är rätt men samtidigt så finns det väl inget rätt eller fel när det kommer till litteratur.
Förra helgen var jag på H&M fest och det var minst sagt överaskande fint.
Början av kvällen stannade vi förbi hemma hos S.
Ställt upp fint med bordar och tält.
Grillbuffé som var himla god!
Efter det blev det fest på favoritstället som öppnade för säsongen. Ingen underdrift att kvällen var ett blurr.
IF YOU RUN
Att vara snabb är inte min grej. Fick en uppenbarelse idag. Sistaminuten är vad jag är. Det är så jag jobbar bäst, men det betyder inte att jag mår bra av det men det är mer så jag fungerar. Frågan är vart det kommer leda mig...
Fokus. Att komma ihåg Rhodos gör allt så mycket finare.
Vi hoppade av planet efter kanske den bästa flygresan någonsin..
Taxi till hotellet och poolhäng nästan på en gång.
Vid stranden på väg till "stan", ett ställe som jag ville besöka men som aldrig blev av.
Finaste restaurangen fann vi först kvällen med katter som sprang löst och bästa värdinnan som sa "Calistare" typ..
Smög runt på fina hotell gjorde vi också och det kändes lite som att vara en del av "O.C".
Så här kunde vi se ut när vi åt frukost. Lagom pigga.
Vi åkte till bästa stranden med brännande sand och höga klippor. Vita speedos slapp vi inte heller undan.
Stek. Låg mest i skuggan men det räckte om man säger så.
När det blev kväll packade vi ihop våra grejer, sa adjö och tog taxi tillbaka till hotellet.
M köpte vykort och skickade som sig bör.
En kväll åkte vi till väderkvarnarna i Rhodos stad.
Typ sådana här tappa andan miljöer.
En dag åkte vi till Lindos, en by med vita hus och massa mysiga gator.
Obligatoriskt kort på då bruna ben.
Akropolis. Och den blåa lagunen till höger ville vi gärna hitta till men vi visste inte hur.
Himla god grekisk sallad.
Efter att vi ätit sallad vandrade vi runt i byn på Lindos och gick vilse.
Men vad hittade vi inte om lagunen som vi sett högst upp från Akropolis. Ibland har man tur!
Sista och andra utgången i Rhodos stad var galen och M och jag visste inte riktigt vart vi hade hamnat. Hiss som förde en till högre våningar och rockmusik på nedre plan.
En suddig bild fick avsluta kvällen och även detta bildregn från Rhodos.
